lördagen den 25:e februari 2012

Medelåldern

Nu är det inte längre enbart de grå slingorna i mitt hår. Det damp ner ett provexemplar av Gloria i postlådan häromdagen och jag tyckte faktiskt det fanns en hel del intressant att läsa i den. Hittills har jag alltid klassat den som "tanttidning"... Och dessutom. Det här är nästan så pinsamt att jag inte täcks skriva det, men ni vet den där lilla Peter Hahn-katalogen som kommer med Husis med jämna mellanrum? Den med tantkläderna. Där fanns en tröja som var så snygg att jag kunde ha köpt den! Så, nu var det sagt.

Nu emigrerar jag till Gran Canaria för en vecka. Har ingen aning om hur det kommer att lyckas med bloggandet därifrån, men kommer så klart att försöka få in några bilder i alla fall.

Och så sprang jag sex kilometer också i dag. För att bota de övriga tecknen på medelålder...

torsdagen den 23:e februari 2012

Reaktionen

Nu är han hemma igen. Och alla känslor och reaktioner han hållit inne med hela veckan har fått sitt utlopp. Vi har gått igenom en berg-och-dalbana av känslor på några timmar i dag. Från en helt underbart genuin återseendets glädje med många kramar och pussar till att slå mig, nypa Emil, kramas, pussas, skrika, leka, härja, kasta, trotsa, kramas, pussas. Jag är själv helt urlakad av allt känslosvall så hur måste det då inte vara för honom. Ännu i sängen då jag låg och nattade låg han och mantrade: "mamma, jag vill int' du ska sjunga; mamma, jag vill int' du ska vara här; mamma, jag vill int..." medan han kramade mig och till sist somnade. Min underbara lilla treåring.

onsdagen den 22:e februari 2012

Saknaden

som blir som störst då man vet att i morgon kommer han äntligen hem och man inte längre behöver hålla sig utan kan släppa lös den för man vet att i morgon är det över!

"I öster...

...stiger solen opp och sprider guld i skyn" sjöng vi i barnkören för tusen år sedan. Passar bra in på det jag såg från badrumsfönstret i morse, trodde först jag glömt släcka lampan i går!


tisdagen den 21:e februari 2012

Kloka ord

Blev just helt tårögd av att läsa det här! Ska alltid alltid hädanefter försöka komma ihåg det här.

Morgonkaffe

Nu är vi äntligen hemma igen efter en och en halv timme i buss och en kort bilfärd längs krokiga vägar. Fick precis i mig frukost och morgonkaffe ur denna oemotståndliga muminmugg. Denna var den egentliga kamouflerade orsaken för vårt stadsbesök.

"Varenda en bar blommor i sin svans och inne under träden var det dans", Tove Jansson i "Vem ska trösta Knyttet"

Den trötte shopparen

Efter en hel dag ute på stan var saldot gallonbyxor åt C från Polarn och Pyret, Odlos underställ på -40% åt mig, en solhatt från Benetton åt Emil och en termosmugg åt J från Stockmann. Dessutom hade vi lunchat asiatisk buffé och ätit vaniljglass på café. Vid mjölkdisken i närbutiken tog orken helt enkelt slut.


Gårdagens outfit

Tänkte bjuda på en bild med gårdagens outfit när jag för en gångs skull inte är gore tex-kvinnan.


Bygget och inredning

Vi var i god tid i Grani i går eftersom J:s arbetstur numera börjar kl 8. Således hann vi bra köra till tomten och ta oss en titt på hur bygget framskrider. De hade fullt upp med att skotta snö kan man säga, men man kunde i alla fall gå in i huset och vi har ytterväggar och tak i första våningen. Kändes lite festligt.



Vi fortsatte sedan till Lähellä Deli för frukost, men de hade naturligtvis ändrade öppethållningstider sportlovet till ära och vi hamnade i K-Supermarket Mankans i stället. Inte precis som jag tänkt mig, men Emil var nöjd och åt nästan fyra (!) små Vuoksen piirakka (sulhaspiirakka). De godaste karelska pirogerna som finns!



När vi var klara hade klockan äntligen blivit nio och vi kunde åka till Upofloor för att kolla våra badrumskakel. De här kaklen valde sedan Emil och jag:

De här ska pryda vårt badrum i övre våningen

Medan dessa ska till tvättrummet i samband med bastun

När vi valt kakel och snackat till oss dessa provkakel hos Upofloor förde vi bilen tillbaka till brandstation och vandrade iväg till bussen. Det visade sig vara ett klokt beslut att ta Manducan i stället för kärran. Dessutom var busschaffaren så hygglig att vi fick åka gratis trots att vi lämnat vagnen hemma. Sådant gör mig glad!

söndagen den 19:e februari 2012

Skönt tumisveckoslut

Gårdagen gick ännu ganska långt enligt vanliga rutiner: skidtur och power nap på förmiddagen


besök av nötskrikan


och sedan bröts rutinen av middagsgäster. Vi hade glädjen att få besök av syrran och hennes lilla flicka samt av vår pappa. Vi åt gott: sniglar, paella och päron med hemlagad tjinuskisås och hade på alla sätt en trevlig kväll. Barnen deltog i början och somnade sedan båda snällt enligt plan.


I morse bröts rutinerna av att vi sov till tjugo över nio! Vi satt alltså vid frukostbordet ännu halv elva. Helt oerhört! Emil tog det lugnt och lekte med bilarna medan jag drack morgonkaffe


och på eftermiddagen fick han fara på åktur med traktorn. Den allvarliga minen till trots tyckte han det var roligt.


Och ifall någon undrar så överlevde alltså mina tulpaner och ser nu ut så här:


I morgon åker Emil och jag till huvudstaden på dagsutflykt. Få se vad han tycker om civilisationen efter en månad här ute på landsbygden.

fredagen den 17:e februari 2012

Dagens low

Det här, gott folk,är tulpanerna jag köpte i går!


Äjäjj!

Nu har vi vinkat farväl åt Casper och J som körde iväg till Vasa. "Äjäjj" sa Emil. Och mitt mammahjärta grät lite igen då min 3-åring åkte iväg hela långa vägen till Vasa efter en ganska besvärlig morgon. För första gången verkade han ha ganska motstridiga känslor trots att han alltid vill åka till fammo. I ett så kort liv har det hänt en hel del den senaste månaden och samtidigt som jag vet att han gärna far till fammo var han helt klart tveksam till att lämna Emil och mig här. Dessutom har vi börjat ha rutin i vardagen och han trivs i klubben, så igen går jag och funderar om vi nu gjorde klokt. Suck.


Innan han åkte hann han i alla fall få monstret Ole-nyckelringen på posten och det gjorde honom jätte glad! Du kan läsa om Säg hej o le-kampanjen mot mobbning här och beställa nyckelringen här. Ett jätte bra initiativ av Buu-klubbsgänget i samarbete med Folkhälsan!

Pratkvarnen

Medan Casper mest koncentrerade sig på den motoriska biten innan han fyllde två, har Emil koncentrerat sig lite mer på den verbala biten. 1 år 7 månader gammal (ung) apar han efter praktiskt taget alla ord vi säger. Han har också redan ett rätt så stort aktivt ordförråd och har nu börjat öva sig på allvar. Vid middagsbordet sitter han och pekar på oss i tur och ordning medan han berättar vem vi är. Sig själv inkluderat.

"Emle" eller "Emel" kallar han sig. "Mamma", "Pappa", "Appä" (Casper), "Mu" (My),  "Ammo" (Fammo), "Ella" (Elli), "Mommo" (Momma), "Esi" (Eris), "Eemo" (Heimo) "Nena" (Nina), "Ocka" (Oscar) är övriga familjemedlemar han redan kan. Dessutom kallar han Pingu för "mummu" och Mumin för "Mumu". Åt Casper ropar han "BO"! då han blir för närgången och "kackaack" efter maten får de flesta andra barn att fnissa lite.

Då vi skidade i dag pekade han på träden och berättade stolt att det var "deden". Han vet också att Casper "didar"  och skeden är dzsch medan ljusen är mer som ett blåsljud. Och det som fick honom att helt själv klättra upp i sin stol och kränga sig ner i den häromdagen var naturligtvis "lulla". Dagen avslutas med "gö" och "öck" och påbörjas med "bö". Då vi har en stund för oss själva läser han gärna "bo" där han kan peka ut de flesta djuren. Dagens nyhet var "lugla" som hittills endast sagt "vuhvhh".

Jag har säkert glömt en massa men ville göra en liten uppdatering för mig själv med det viktigaste.

torsdagen den 16:e februari 2012

Eftermiddag på gården

Medan C var i klubben tog vi det lugnt med E. Han sov till och med i trekvart och orkade således vara pigg och glad hela resten av dagen. På eftermiddagen tog vi en lång skidtur (alltså lång för Casper, dvs knappa 2 km) och hängde sedan utanför morfars/pappas hus en stund. Casper hittade en bra snöhög att åka skidor i och Emil blev skjutsad i skoveln.




Inne lekte de kurragömma och detta var Emils suveräna gömställe.


Klubbmorgon

Vi börjar bli bättre på att komma iväg på morgonen. I morse stagnerade det först utomhus.
Ska du ta en bild, mamma?

Vi måste gå NU! KOM N.U.!

Gryningen lite före nio

Chramig klubbyggnad

Får jag si?

onsdagen den 15:e februari 2012

Bror Duktig och lillebror som äntligen gav tillbaka


Livet här på landet rullar på i sakta mak och en dag läggs till den andra. Vi har det skönt, skidar varje dag och varvar med simning och skridskoåk. Casper har blivit verkligt duktig på att skrinna då man tänker att han knappt hölls och stå då vi första gången var på isen för en dryg månad sedan. Har varit lat med kameran, får återkomma med bilder i morgon.

I dag körde vi ända in till Forssa och besökte Forssan Vesihelmi. Den lämpar sig utmärkt för vårt bruk: en liten barnbassäng (det som på finska kallas kahluuallas) med en liten rutschbana, en större barnbassäng med en stooor rutschbana och en terapibassäng som var ledig halva tiden vi var där. Dessutom fanns en bassäng för simning och vattengång (?).

Pojkarna har simmat sedan de var fyra månader och fick börja babysim och därefter har J tagit med dem i medeltal en gång i veckan. Då vi var i Thailand förra våren lärde sig faktiskt Casper simma i en ålder av 2 år 4 månader. Jag trodde inte det var möjligt, men han simmar. Visserligen håller han ansiktet främst under vattenytan som då man dyker och lyfter upp det bara för att andas och benen har han svårt att hålla uppe vid ytan, men i alla fall. Han dyker också efter ringar från bottnen och tillsammans med J dyker de ner för att sitta på bassängbottnen i vuxenbassängen (djup 1.3m). Det är häftigt att se för en som lärt sig lite simteknik för drygt fem år sedan. Jag har alltså nog alltid kunnat simma och tyckt om vatten, men aldrig varit en simhallsmänniska eller kunnat simma rätt.

Emil älskar vatten, han med. Han hoppar och dyker och sväljer så mycket vatten varje gång att vi måste byta blöja en extra gång ungefär en timme efter simhallsbesöket. Jag satt och tittade på dem i dag och konstaterade i mitt stilla sinne att vi inte kommer att ha en lugn stund under vår solsemester till Kanarieöarna i månadsskiftet. Men roligt kommer det säkert att vara ändå. Och förhoppningsvis varmt. Eller åtminstone soligt.

Då vi kommit hem och ätit fick Emil äntligen sin revansch han väntat på i hela sitt lilla liv. Han lyckades få in ett slag med en leksak rakt i nacken på Casper, som blev så chockerad att han storgrät i flera minuter. Så nu vänder det väl.

tisdagen den 14:e februari 2012

Då det nalkas vår

Då hör det till att hämta hem en tulpanbukett till veckoslutet. Denna vecka ser den ut så här.


Vändagen

Min vana trogen tänker jag inte böja mig för allmänheten och kalla dagen "alla hjärtans dag" eftersom jag tycker att vändagen är ett trevligt, enkelt, kort och bra namn för dagen som firas den 14. februari.

Helt utan motivering använder jag dock inte ordet. Hade faktiskt redan tänkt böja mig efter att ha läst Peppes blogginlägg samt detta blogginlägg via en länk på FB men kom till all lycka över en länk hit på bloggen Det är baksidan som räknas och anser mig således nu vara berättigad att tala om vändagen med er. Sorry att jag slussade er runt för denna petitess, min mening var faktiskt bara att visa vilken fin mugg jag fick av min underbara man i morse.


TUUR!!!

Vi har ett nytt system här hemma. Eftersom Casper alltid kommer springande och ropar "först e d min tul!" då det vankas något trevligt och Emil snappar upp precis allt så kommer nu för tiden Emil farande som en ångvält då det vankas avfärd eller annat och skriker "TUUUUU!" för full hals. Vilket leder till att de båda står och ropar "TUUU" och "TUUUL" i mun på varann. Vilket leder till att jag, då jag vill att någon ska komma, ropar "TUUUR" och hoppas på att någondera kommer för att titta vad jag har att erbjuda.

Sömntutan

Hade tänkt skriva ett inlägg redan i går men nu blev det inte så eftersom jag somnade med pojkarna kl 20. Så nu är jag utsövd i alla fall.

söndagen den 12:e februari 2012

Vänner

Detta möte fick jag bevittna i dag då min pappa lovat ta med Casper för att slunga snö med traktorn. Skönt med en vän i grannen!



Medan dessa två slungade snö gjorde Emil följande:


Lördagspyssel

Ibland överraskar jag mig själv. Så gick det denna lördag kväll då syrran och jag satte oss ned med var sitt vinglas för en pratstund efter att barnen somnat. Klockan hann bli två innan vi var klara med vårt konstverk. Jag klippte, syrran limmade. Och fint blev det! Kiitos, rakas siskoseni avusta ja ihanasta illasta! Om ni inte fattar vad det föreställer kan jag tipsa att det finns ett verk av Vivaldi med samma namn...

En konstnär i sitt arbete

Det färdiga konstverket



lördagen den 11:e februari 2012

Dittan och dattan

Fredagen till ära stekte vi först spenatplättar och grillade sedan korv i öppna spisen. Det var definitivt korven som var strået vassare och pojkarna åt som om de inte sett skymten av några plättar tidigare. Casper var även väldigt mån om att få grilla sina korvar själv. Dessutom grillade han Emils. Och bra gick det trots att väntan för den som grillar korv är lång!


I dag har vi gått omkring och väntat på kvällen för då kom kusinerna på besök med min syster. Medan vi väntade hann vi med en runda i skidspåret (C, E och jag), lite bullabak och en joggingrunda medan degen jäste (jag) samt bullakaffe som var en sällan skådad succé. Alltså huh huh, så de smällde i sig bulla. Men till deras försvar måste sägas att det faktiskt blev den bästa bulladeg jag någonsin bakat!




Och så äntligen kom kusinerna och det blev livat värre!

fredagen den 10:e februari 2012

Ensamma hemma 2

Laddade upp blogger på iPhonen, skrev ett inlägg, lade upp två bilder och publicerade framgångsrikt mitt inlägg. Insåg att jag gjort ett skrivfel i rubriken, redigerade mitt inlägg och "poff" det försvann! Well, tack för den blogger, du får en chans till men för tillfället är vi inte vänner.

Alltså: Casper åkte iväg till kerhon med J. "Ha så lolit" upprepade han sin vana trogen efter mig, pussade och gick. Ibland förundras jag över när han blivit så stor. Andra dagar undrar jag när han ska bli större...

Emil och jag blev alltså kvar på tumanhand och fram till tio hade vi redan bykat, lagat lunch, läst bok, vikt ihop det rena byket och jag låg på madrassen i pojkarnas rum, spottade i taket, bloggade och såg på då Emil lekte med sina bilar. Trots att Casper är hans stora idol och de leker mycket tillsammans gläder det mig att se att han också njuter av att få leka för sig själv ibland. Det är viktigt att de får en sund syskonrelation men det innefattar också att de kan göra grejer för sig själva.

Efter den sköna lekstunden hann vi ännu med både tupplur och lunch innan resten av familjen anlände med ett glatt "Hejj mamma!" och "Där e Emil, hejjj!"

Ensamma hemma

onsdagen den 8:e februari 2012

Paniken

över att ha en busstidtabell att passa! J kommer inte att hinna hem från jobbet i tid på morgonen för att köra C till "kerhon", vilket innebär att vi måste hoppa på bussen kl 8.25. Hur i hela världen ska jag klara av det?!?!?!

Och alternativet att missa den finns inte för nästa buss går kl 15...

I skidspåret

Redan förra vintern tänkte jag att jag måste prova på att skida med E på ryggen. Det blev aldrig av och så har jag tänkt i år igen att det måste provas. I dag då var vi på tremanhand och behövde lufta oss tog jag äntligen tag i saken och tog på mig monor och skidor och slängde upp Emil på ryggen. Det kändes ganska ostadigt efter en paus på två år (den föregående var dock över tjugo, så det här var helt okej) men vi klarade första backen galant och farten var till all lycka inte så hisnande med en 3-åring som sällskap. 3-åringen är lyckligtvis så duktig att han klarar sig själv både i uppförsbackar och då han faller, annars vet jag inte hur vi hade gjort. Även jag lyckades sätta mig på baken och det var minsann inte det lättaste att ta sig upp på en åker med 10 kg på ryggen. Men det gick! Slutsatsen var att jag inte kan begripa varför det tog mig så länge att göra detta! Det var hur skönt som helst och ett suveränt sätt att vara ute tillsammans.

Dagen gick i fridfulla tecken även i övrigt och pojkarna hade roligt tillsammans. Vi både "pusslade" (=pysslade, ritade och klippte), lekte med bilarna, hade kafferep och tittade på film. På alla sätt en skön dag. Pojkarna, som vanligtvis inte visar ömhet till varann, satt och myste framför Disney's Cars. Det är alltså inte så att de inte skulle vara snälla med varann eller leka med varann men de brukar inte kramas och pussas som man ser att många andra syskon gör. Fast Casper har nog varit så pass svartsjuk så länge att det kanske börjar komma först nu. Hoppas, det är ju så sött. Fast huvudsaken är så klart att de kommer överens på andra plan.

Dagens bilder är tagna med iPhonen och kvaliteten därefter.

Rakt från skidspåret

Inte så bra glid...
Kaffet dracks av någon anledning i sängen i dag

"Pussel"


Mys i soffan

tisdagen den 7:e februari 2012

Om olikheter

Jag funderade tidigare i dag att jag borde skriva ner lite tankar om pojkarna, deras syskonskap och olikheter. Men det stod helt stilla i mitt huvud och ingen inspiration att skriva infann sig. Så jag lät bli.
För en stund sedan surfade jag in på Linns blogg och läste det här inlägget och nu måste jag sätta något "till pappers" jag med.

Först de här skräckarna man har innan man får sitt första barn: jag var livrädd för att vårt barn skulle vara dumt. Alltså ointelligent. Och så förstod jag faktiskt aldrig hur någon kunde låta sitt barn springa omkring med snoret rinnande ända ner till överläppen. Hur äckligt är det, liksom?!?!? Så föddes Casper. Han var aldrig snorig, väldigt ordentlig, smart, tidig i utvecklingen, men så inihelvetes jobbig, så envis, så enträgen, intensiv och han sov aldrig. Eller jo, på dagarna. Och kvällarna. Men inte efter tolv. Men aldrig snorig. Jag förbannade mig själv och mina önskemål om ett smart barn då han visade sig vara så smart att han lekte dum för att reta gallfeber på mig. För att han märkte att jag inte klarade av det. Och då var han två. Jag lärde mig mycket om mig själv och något smått om barn. Och visste att jag ville ha ett till. Fort. För senare skulle jag inte orka.

Ett år och åtta månader efter Casper föddes Emil: lätt och glad och lugn. Och alltid snorig. Han sover bra, var en lättskött bebis, han gapade när man matade honom, han åt allt och tog inte särskilt mycket plats. Med sitt soliga humör charmade han alla. Jag visste att jag skulle njuta så länge det varade för i all evighet kan ingen vara så lugn och lättskött. Mycket riktigt: nu är han överallt hela tiden. Han smyger omkring tyst som en indian och klättrar och kryper och gräver fram de mest otroliga grejer och hittar på de mest otroliga saker. Men inte för att jävlas utan av pur nyfikenhet och glädje att upptäcka saker. Då han håller sig synlig är han högljudd och sprallig och erövrar plats i familjen. Och mellan varven är han den gosigaste som finns. Som kommer och kramas och lägger sitt lilla huvud i ens famn eller mot benet och myser.

Och deras inbördes relation får vi ta i ett annat inlägg.
Casper på sitt dop

Emil på sitt dop


söndagen den 5:e februari 2012

Väderbloggen

I morse visade mätaren -22.5 och när jag tittade för 5 minuter sedan visade den -10. Grymt. Redan på förmiddagen värmde solen så mycket att vi vågade oss ut i -17 och hade det för första gången på flera dagar riktigt skönt!

Casper tog en skidtur med J och uppvisade lite nöjdare miner än senast. Emil fick jag äntligen att sitta i pulkan då jag fixade lite ryggstöd åt honom. Solen sken och det var helt underbart vackert igen. Tyvärr var vi så långsama på morgonen att vi inte hann njuta mer än en dryg timme innan barnen blev så hungriga att vi måste in på sen lunch. Ändå påverkades humöret positivt och stämningen var betydligt gladare i dag.

Dagens bilder:


Som ni ser har jag matchat E:s klädsel med påsen. NOOOT! Men det ser fint ut fast det är omedvetet.


Den glade skidåkaren.

Elli


Det var tröttsamt att sitta i pulkan...