söndag 12 oktober 2014

Lidingöloppet 2014

Dags att uppdatera er om Lidingöloppet. Det gick av stapeln för två veckor sedan men jag hinner inte riktigt med i svängarna. Redan i fjol bestämde jag mig för att jag ville springa igen och lyckades övertala J att följa med som stödtrupp (okej, det var inte så svårt). Svärmor var vänlig nog att ställa upp som barnvakt.

Vi flög på fredag förmiddag och hann således ta ett varv på stan, äta gott på Taverna Brillo och dessutom gå på Flashdance på China teatern på fredag. Följande morgon åt vi god frukost och sedan gjorde jag mig i ordning för att åka iväg till Lidingö. J åkte till sin bror för att låna hans cykel. Hann precis ta ut min startnummer, gå ett varv på expon, köa i de extremt långa toalettköerna och ta mig nästan ända fram till starten då J ringde att han var ungefär på samma ställe som jag. 

Vädret var perfekt: soligt, 15 grader och förvisso ganska blåsigt men det var knappt så det märktes under loppet. Jag som ogillar vind och ofta fryser fick kasta av mig vantar, väst och mössa efter fem kilometer.


Stämningen var på topp före start. Startade i startgrupp tre med en massa sponsorer. Det var ganska trögt i början och första kilometern gick igen på över 7 minuter. Sedan lyckades jag hålla ganska bra fart trots att det kändes tungt från början.








Det kändes bra att ha egen hejaklack och blev jätte glad över rosen och champagnen i mål. Kroppen var slut och det hade varit ett tungt lopp. Stämningen på banan var ändå helt suverän och jag måste ännu en gång säga att jag verkligen är imponerad över alla dem som står längs banan och hejar. Det gav mig så mycket energi och ork då det kändes motigt. Av de få lopp jag varit med på är stämningen här på Lidingö helt i en klass för sig. Även om det inte var min dag i år är jag rätt säker på att jag kommer nästa år igen. 


Förra året var tiden 2.49.36, jag hade bra flyt och tänkte att 2.45 är en helt möjlig tid. I år förbättrade jag mitt PB till 2.48.47 men hade inte kunnat springa något snabbare. Då jag kom i mål var jag glad att jag fixade det men inte nöjd med resultatet. Nu är jag nog helt nöjd med helheten men har funderat mycket över om det var värt att pressa mig för de knappa 50 sekunderna eller om det varit vettigare att springa en lite sämre tid och i stället njuta mer under loppet. Vi får se var jag hamnar om ett år.

måndag 22 september 2014

Sommar 2014

Ett inlägg om en underbar sommar. Med en salig blandning av lur- och kamerabilder, publicerade och opublicerade bilder. Men likväl ett inlägg om en familj som hela tiden lär sig mer om att njuta av nuet och tiden som är. Det här inlägget tillägnar jag alla er som uttryckt er saknad till bloggen. Tack! 

Vi börjar med en bild på kusinerna och "husdjuret". Att det kan vara så fascinerande att promenera efter en gräsklippare!


Vi inledde sommaren med en resa västerut. Huvudstaden visade sig tyvärr inte från sin bästa sida -de tidigare erfarenheterna till trots- så mest njöt vi av Astrid Lindgrens värld. Ett undantag var naturligtvis Grönalund. ASL kan jag varmt rekommendera till alla barnfamiljer: det här är ett område som svenskarna behärskar till fullo. Vi vandrade runt från scen till scen i dagarna två och pojkarna njöt i fulla drag. De levde sig in i alla skådespel och beundrade skådespelare och miljöer. Även vi vuxna var roade. För egen del avslutades semestern med Tjejmarathon på dryga 50 km.




Då midsommarveckan inleddes lastade vi bil och släpvagn och flyttade ut till stugan. Det vi ännu inte visste var att det skulle bli kallaste junimånaden i mannaminne. Vi klädde oss i mössor och utebyxor in i juli och om morgnarna fick jag stiga upp före barnen och tända eld i spisen för att de överhuvudtaget skulle våga sig upp. Folk pratade knappt om annat än vädret och pessimisterna hotade med att sommaren aldrig skulle komma. Men är det något jag kan är det att vara optimist: tidsoptimist, människo-optimist, väderoptimist, you name it! Jag kontrade med att i slutet på sommaren skulle juni månad vara saligen bortglömd. Till min stora lättnad fick jag rätt. Trots kylan diskade jag ute och även smultrontrollet hittade till oss -till pojkarnas stora glädje.




Smultrontrollet



Emil fyllde fyra


Vi tillbringade en vecka i Hangö med goda vänner. Vädergudarna var med oss och den varma delen av sommaren hade precis inletts. Cyklarna och simpparna användes flitigt.





Ett sommarinlägg är väl inget riktigt sommarinlägg utan några bilder på vackra vyer och en sommarstuga?




Pojkarna var tillsammans 24 h i dygnet och fick lära sig att komma överens. Som tidigare år tog det sin lilla tid men de blev lika oskiljaktliga som förut. Fiske är en favorit i alla väder men sommarens bästa var ändå "trampan" eller trampolinen. I den hoppades det, spelades boll, gjordes volter och kullerbyttor, fäktades och grälades det mer än någon annanstans. God tvåa kom Uno och Yatzy.






På stranden trivdes vi från morgon till kväll, p g a bromsarna tvingades jag iklä mig mindre läcker huvudbonad som här förevigats av C. Med kvasten i hand blev det ganska lämpligt. Hur många bomber det hoppades från bryggändan är det ingen som kan räkna, abborrarna var däremot färre. Höjdpunkten var att båda pojkarna klarade sig själv utan extra flythjälp så jag kunde sitta på stranden och betrakta dem därifrån. Sommarens experiment blev att ta i användning vårt gamla surfbräde från 80-talet. SUP:andet gick bra så länge det var vindstilla. Här får de yngre bröderna skjuts av två äldre.







Och vad skulle en sommar vara utan mat? God, färsk sommarmat. Och kräftor!










Förutom vår vecka i Sverige och våra fem dagar i Hangö hann vi med en dag i Porkala hos våra vänner. De hade något vem som helst kunde avundas: en egen hoppklippa! Med en avsats på 3 m och en på 8 m. J blev förevigad men tyvärr inte jag. C var modig nog att hoppa från 3 m. Han älskade det. Vi bjöds även på äkta naturupplevelser i form av en stor svart huggorm och en minkfamilj med fem ungar. Dessutom äkta skärgårdsvyer, trevligt sällskap och god mat. På vägen tillbaka till fastlandet och bilen fick C styra båten. Det uppskattades!





Inspirerad av vårt skärgårdsbesök ville C även lära sig köra med vår aktersnurra. Vi tog en tur till det vackra Fagervik i andra ändan av sjön. Där blev det glass som vanligt.







Mellan varven besökte vi Ekenäs med torg, Lejonpark och Knipanstrand; fotboll och hopptorn, pizza, minigolf och hodare.


På sensommaren kom åskvädren med störtskurar.


Vi avslutade sommaren i Vasa där vi återanvände ännu ett gammalt surfbräde, njöt av tid med fammo, faffa, farbröderna och kusinerna, badade bastu, simmade, metade och blev bortskämda som vanligt.



Och min våta dröm blev sann då det i våra stensoppfattiga skogar plötsligt dök upp Karl Johan efter Karl Johan och vi på ett veckoslut med pojkarna plockade säkert 30 liter!



Sedan packade vi ihop vår egendom. Denna gång för gott. Följande sommar kommer vi förhoppningsvis att tillbringa i en nybyggd stuga. Med vemod och tacksamhet tog jag farväl av vårt mössätna residens. Så många oförglömliga stunder vi fått tillbringa där!