måndag 24 november 2014

Första snön

Minst lika ivrig som barnen vaknade jag till den första snön som låg på marken. Jag har alltid älskat snö och vinter och blir varje gång lika entusiastisk då den första snön faller och lika besviken då den smälter. Casper for på hockey så det blev lördagsfrukost enbart för E och mig.


Termometern visade betryggande -1,3 grader.


Efter frukost till Frozen tog vi på vinterkläderna och grävde fram pulkorna.










Jag ÄLSKAR!

Smått och gott

Vår sommarstuga finns inte mer. Men förhoppningsvis finns en ny nästa sommar. Om den finns står den åtminstone stadigt.


Emil har gjort fönster"tarror"


med koncentrerad min.


Vi har ätit fredags"snäx": mozzarellabollar och körsbärstomater på cocktailpinnar á la 80-tal, paprika- och morotsstavar med dipp och marinerade oliver. Alltid samma.


Vi har haft dagiskalas åt 6-åringen. Menyn har han godkänt själv. Jag var nöjd: hembakta semlor med smör, ost, skinka, medvurst, sallad och gurka samt fruktspett.


Sedan skattjakt med ballongsprängning,


identifiering av föremål i lådan,


känna igen det de andra ritar


och sedan "skatten", dvs glassportion man själv fått designa.



Resten av eftermiddagen lekte de med alla nya, fina leksaker.


Jag kände mig tydligen som övermänniskan i köket och lagade sushi till middag....




Det var på allt sätt en lyckad dag.

måndag 10 november 2014

Om att fira

Jag är en person som älskar att fira. Det finns helt enkelt inget bättre än att förgylla vardagen med att fira lite. Och är det födelsedag ska det vara fest! Linn skriver att deras november månad är ett enda firande. Härligt! Bra att ha något att fira under denna mörkaste av månader då man knappt vågar sig ut med bil efter kl 15 av rädsla att köra på någon eftersom mörkret slukar upp varenda en utan reflex.

Vi firar en födelsedag i början av november och det är så klart Caspers. Men i december -då är det vår tur! Vi inleder starkt med mig som avlöses av min bror på självaste självständighetsdagen. Dessutom fyller brorsans sambo, min svärmor, min gudson och syrrans man. Däremellan firar vi jul och innan jul att det blir nio år sedan vi träffades, Jojje och jag. Sedan avslutar vi traditionellt med nyår -i år på den riktiga dagen med våra traditionella nyårsvänner. Det ser jag nu redan fram emot!

Så glöm inte att fira, gott folk. Det finns alltid en orsak!


Här firar vi att J byggt färdigt terrassen år 2007. Kolla de matchande frisyrerna!

söndag 9 november 2014

Simsemester 2014

För fjärde året i följd packade vi våra väskor med simgrejer, shorts, kjolar och sandaler. För fjärde året i följd åkte vi till samma ort på Kanarieöarna för att tillbringa en vecka i somrig värme och njuta av solskenet. För fjärde året i följd gillade jag stället och tänkte att hit kommer vi att återvända. Det ligger ett lugn över strandpromenaden, det svallande havet och de karga bergen. Ett lugn som tilltalar mig. Aldrig hade jag trott att Kanarieöarna skulle bli min semesterort. Men ju äldre jag blir desto mer gillar jag att bli överbevisad. Speciellt då det leder till en fyra timmar kortare flygresa.

Pojkarna simmade från morgon till kväll. C fyllde sex och var nöjd med att fira under resan. Alltid orkar han inte leka med sin lillebror och för honom, liksom för hans föräldrar, spelar god mat en allt större roll. På alla vykort han skrev nämnde han den goda maten vi ätit. Glädjande, om än något överraskande. Han skulle behöva något eget att underhålla sig med, men tålamodet räcker inte riktigt till att öva sig läsa så han skulle kunna sjunka in i den litterära världen. I slutet av veckan var han redan riktigt skicklig på att crawla.




E lärde sig simma allt säkrare och allt längre sträckor. Härligt att se hur de utvecklas! Till all lycka hade han sina kusiner att ty sig till då storebror gjorde sig oemottaglig för lillebrors förslag till lekar. Speciellt den äldre av kusinerna som bara är 1 år och 2 månader yngre än E var bra leksällskap. Härligt också att se kusinerna leka tillsammans. 





Min finaste Casper. 6 år!


Kusinerna


Pojken med rubikskuben


En slänger...


 ...den andra dyker.


Medan den tredje dricker Sangria på balkongen.


Vi fick njuta av vackra solnedgångar


Pojkarna slappnade av före middagen med Kalle Anka




Att få dessa två på bild utan att de gör miner är för närvarande omöjligt.

söndag 12 oktober 2014

Lidingöloppet 2014

Dags att uppdatera er om Lidingöloppet. Det gick av stapeln för två veckor sedan men jag hinner inte riktigt med i svängarna. Redan i fjol bestämde jag mig för att jag ville springa igen och lyckades övertala J att följa med som stödtrupp (okej, det var inte så svårt). Svärmor var vänlig nog att ställa upp som barnvakt.

Vi flög på fredag förmiddag och hann således ta ett varv på stan, äta gott på Taverna Brillo och dessutom gå på Flashdance på China teatern på fredag. Följande morgon åt vi god frukost och sedan gjorde jag mig i ordning för att åka iväg till Lidingö. J åkte till sin bror för att låna hans cykel. Hann precis ta ut min startnummer, gå ett varv på expon, köa i de extremt långa toalettköerna och ta mig nästan ända fram till starten då J ringde att han var ungefär på samma ställe som jag. 

Vädret var perfekt: soligt, 15 grader och förvisso ganska blåsigt men det var knappt så det märktes under loppet. Jag som ogillar vind och ofta fryser fick kasta av mig vantar, väst och mössa efter fem kilometer.


Stämningen var på topp före start. Startade i startgrupp tre med en massa sponsorer. Det var ganska trögt i början och första kilometern gick igen på över 7 minuter. Sedan lyckades jag hålla ganska bra fart trots att det kändes tungt från början.








Det kändes bra att ha egen hejaklack och blev jätte glad över rosen och champagnen i mål. Kroppen var slut och det hade varit ett tungt lopp. Stämningen på banan var ändå helt suverän och jag måste ännu en gång säga att jag verkligen är imponerad över alla dem som står längs banan och hejar. Det gav mig så mycket energi och ork då det kändes motigt. Av de få lopp jag varit med på är stämningen här på Lidingö helt i en klass för sig. Även om det inte var min dag i år är jag rätt säker på att jag kommer nästa år igen. 


Förra året var tiden 2.49.36, jag hade bra flyt och tänkte att 2.45 är en helt möjlig tid. I år förbättrade jag mitt PB till 2.48.47 men hade inte kunnat springa något snabbare. Då jag kom i mål var jag glad att jag fixade det men inte nöjd med resultatet. Nu är jag nog helt nöjd med helheten men har funderat mycket över om det var värt att pressa mig för de knappa 50 sekunderna eller om det varit vettigare att springa en lite sämre tid och i stället njuta mer under loppet. Vi får se var jag hamnar om ett år.