tisdagen den 1:e april 2014

Ruka

Ja-a, hör ni. Nu är det så här. Jag hittar ingen inspiration att skriva här. Jag vet inte vart den här bloggen är på väg, tycker det blir allt svårare att skriva om barnen då de blir större och sitter dessutom annars också alldeles för mycket vid datorn för tillfället. De återstående två månaderna av vårterminen har jag fullt upp med att träna till Tjejmarathon 2014 och läsa till inträdesförhör. Ni får gärna hålla tummarna. Dessutom kommer vardagen att förgyllas av ett 150-årsjubileum, ett 20-årsjubileum och ett dop där vi har den stora äran att vara faddrar åt ännu en liten flicka. Jag hoppas kunna återkomma till hösten med nya vindar. Kanske att jag skriver ett inlägg om andan faller på, men i princip tänker jag mig att det här är sista inlägget före hösten. 

Och det ska handla om Ruka. Där har vi tillbringat den senaste veckan; en stor del av den i sällskap av goda vänner. Tänk, att det kan vara så oerhört trevligt att tillbringa kvällarna tillsammans i en liten stuga och dagarna utomhus i backen åkandes såväl slalom som pulka! Både Casper och Emil älskade "hyppyribacken" och hade nog aldrig kommit till någon annan backe om vi inte idkat lite (läs: mycket) påtryckning ibland. De utvecklades båda enormt på en vecka. 

Emil höll sin vana trogen låda även inomhus och fällde några pärlor:

Emil (i början av middagen efter att ha ätit kanske fem grönsaksstänger): mamma, kan jag få mera paprika?

Jag: Emil, du har inte ens satt din sked på mattallriken ännu!

Emil: sätter sin sked på mattallriken och tittar frågande på mig... Här brister vi alla ut i hysteriskt skratt.

Lite senare samma kväll:

C är på toaletten, E håller sällskap (detta är väldigt vanligt hos oss). Plötsligt hör jag E säga att han också måste gå och att det är brått. Han småspringer mot den andra toaletten. 

J: behöver du hjälp?
E: Nä, jag behöver kacka!

Men största delen av tiden tillbringade vi, som sagt, utomhus:


Jag släpade min vana trogen livet med mig överallt... Den här kärran är gjord för bl a ett barn, tre hjälmar, två par skidor, tre par monor och en liukuri.


Vi grillade korv i en "potero" som papporna grävt utanför stugan. Succé!


Bästa vyn från ankarliften.


Bästa skidsällskapet!


E fick konstig magkramp som jag misstänker berodde på all snö och all knackkorv han stoppade i sig. Trött blev han också av all aktivitet.


Och Casper ville absolut skicka kort till dagis. Detta var vad de hade att säga sina kompisar. Kort och koncist. Det var dock fint att E för första gången klarade av att skriva alla bokstäverna i sitt namn i rätt ordning. 

I eftermiddags kom vi hem och nu väntar åter vardagen. Jag önskar er alla en skön vår!

lördagen den 22:e mars 2014

LISTAN

Linn skickade en lista. Var så goda!

Min stil i tre ord: sportig, osammanhängande, rento

Det här plagget skulle aldrig komma nära min kropp: "salihousut", ni vet de där neonspräckliga påsiga 80-talsvidundren

Just nu har jag på mig: pyamasbyxor, t-shirt och tofflor

Det här är en bild på mig när jag kände mig bekväm:

På lande, i remppakläder -06

Det här är bild på mig för länge sedan:

Hos min pappa vintern -81-82

Jag känner mig allra snyggast i:

Klänning!

Mitt favoritplagg just nu:

Min pipo

Min stil hemma med tre ord: allmoge, blandat, färg

Jag skulle aldrig inreda med: finsk design i hela hemmet

Pryl jag suktar efter: just nu en wessapappershållare som passar vår gästwessa

Mitt bästa stylingtips: lyssna till dig själv!

Min favoritplats hemma: i köket eller vid matbordet

Mitt problemhörn hemma: det mindre hörnet i övre våningens aula 

tisdagen den 18:e mars 2014

Backträning på lite annorlunda vis

I morse tog jag mig in till stan för min veckoträning där. Normalt brukar den ske inomhus på ett gym men i dag var det något annat som stod på programmet. Vi joggade till Brunnsan där jag blev "kopplad". Ni ser på bildserien att jag var ganska optimistisk då jag startade men efter 11 backar började jag ha ganska mycket mjölksyra i benen. Jag drogs ständigt tillbaka av en stor mörk österbottning och nu har jag muskelvärk i mina fotbottnar. Men det är bra träning, kan varmt rekommendera!




fredagen den 14:e mars 2014

Vänskapen. Den finaste.

Det finns ingenting finare i en mammas ögon än vänskapen barnen emellan. Dessa bilder hittade jag då jag gick igenom J:s lurbilder i går. Samtidigt en liten resa i tiden.













De planerar att bo tillsammans resten av livet.

Mirakelåterhämtning och backdrag

Kände mig både stel och styv och trött i kroppen och benen efter 18,5 km i 5.45 på måndag samt en timme på gymmet och 25 min löpning på tisdag. I går hade jag vilodag. I mitt mentala träningsprogram stod det dock återhämtande länk med backdrag så efter att jag sprungit i sakta mak med pojkarna till dagis joggade jag långsamt vidare. Efter drygt sju kilometer hade jag kommit fram till min inplanerade backe vid Glims och, hör och häpna, benen hade återhämtat sig och kändes helt okej!


Det blev fem stegringslopp i uppförsbacke med joggvila i nedförsbacke och farten har jag ingen koll på men känslan var bra. Fjärde draget kändes lättast, så fem var säkert helt passligt just i dag. Efter dessa kom jag ännu till värsta backen i Grani, Bembölevägens horrorbacke, och måste döda den med. Det var dock nära att det blivit tvärtom och backen hade dödat mig. Tog mig säkert en halv kilometer att lugna ner andningen efteråt. Slutresultatet 9,7 km i 6.15.


P.S. Jag lovar: backarna är brantare i verkligheten än på bild...

torsdagen den 13:e mars 2014

Kontrasternas tid

Den här vintern som knappt kan kallas vinter och som redan övergått i vår, trots att kalendern säger något annat, har gett oss möjlighet till överraskande val av sysselsättning denna vecka. I går hade vi träff i slalombacken där vi åkte i några timmar och njöt av snö och vintersport medan vi i dag drog till skateparken och njöt av vår, bar asfalt och mellanmål ute i solskenet. Med rätt inställning är det inte så dumt ändå. 










De hade installerat nya trampoliner i närheten av skateparken och där tillbringade vi den sista halvtimmen. Lite väl lättklädda i min smak, men hej, det är ju ändå vår! Kärran är, som ni ser, fortfarande rätt så bra att ha. Allt mer sällan forslar jag dock barn i den och allt oftare grejer.

Nu väntar vi med spänning vad Vasa har att erbjuda oss inkommande veckoslut. Dit bär det av i morgon på morgonen.

onsdagen den 12:e mars 2014

3+1=4

Förra veckan var det äntligen dags för lille E att få sätta sig i flygplanet och komma med på riktig skidresa till Alperna. För ett år sedan slutade hans äventyr ganska ynkligt. Resan dit gick bra och båda somnade i bilen på väg till hotellet. Skönt att märka att de vant sig vid att flyga och allt går smärtfritt såväl ombord som på flygfälten. Då vi kom fram var det således bara att bära dem i säng så att vi vuxna kunde njuta en sen kvällsbit.

Följande morgon vaknade vi till solsken (naturligtvis alldeles för tidigt) och tog en promenad i hotellkorridorerna i väntan på att frukosten skulle serveras. Och sedan var det äntligen dags:





Vi åkte dels tillsammans och dels delade vi lite på oss. Lunch åt vi ute varje dag och tillsammans förstås. Vi har nog aldrig haft sådan tur med vädret, det var nästan för varmt i skidkläder. Och det är mycket sagt av mig! Här kan ni titta på Emils hår så kanske ni lite förstår hur varmt det var.


Det var en på alla sätt lyckad resa. Pojkarna orkade skida till sena eftermiddagen och vi lät dem ta ut sig eftersom vädret var så underbart och vi visste att vi bara har tre dagar på oss. Som ni ser blir man trött av att resa:


Tack pappa!

söndagen den 2:e mars 2014

Ett litet inlägg om träning

Den senaste månaden har jag varvat löpning med både joga och styrketräning och det har känts helt bra. Ändå känns det i min kropp att något fattas då det endast blir två eller tre pass löpning i veckan. Kroppen riktigt skriker efter löpning. Så denna vecka har det blivit ett gympass med ett kort intervallpass som uppvärmning och resten av veckan har jag låtit mina tossor värma upp sig inför Tjejmarathon. Anna påminde precis om att det bara är hundra dagar kvar!

Både onsdag och torsdag morgon sprang jag en tia på tom mage. Bara för att känna hur det funkar. Visst, det är tyngre, men det går. Målet för fredag-söndag var två rundor på tio respektive tjugo kilometer. Hur jag än pusslade fick jag dock inte till ett riktigt långpass då J hade haft dålig natt på jobbet men hann i alla fall med drygt 13 km på lördag och drygt 15 på söndag. Det får helt enkelt duga. Kroppen hade helt klart ställt in sig på långpass för benen var pigga och hade lätt kunnat fortsätta några kilometer till. I stället ökade jag lite på hastigheten och rundan gick i 5.20.

Nästa vecka blir det inget långpass men nog en hel massa slalomskidning för hela familjen i stället. Kan knappt bärga mig. Vår allra första skidsemester med hela familjen. Där alla faktiskt kan skida. Helt ofattbart härligt!